Flygbolaget British Airways har en policy att ett barn inte får resa intill en manlig passagerare som barnet inte känner. Före varje avgång sker en kontroll, och om en man påträffas intill ett ensamresande barn så ombeds mannen flytta på sig, annars lyfter inte planet. Orsak: En man kan ju vara en sexualbrottsling.
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1243625/Businessman-Mirko-Fischer-sues-British-Airwars-treating-men-like-perverts.html#ixzz0cnIRyaec
FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter genomsyras av tanken att alla människor är lika värda och inte ska särskiljas på grund av ras, etnicitet, kön, religionsuppfattning, ursprung, status eller politisk tillhörighet. Detta nämns i så gott som alla FN-konventioner.
British Airways attityd mot män verkar strida ganska starkt mot FN-konventionerna genom att utgå ifrån att varje man är en potentiell sexualbrottsling.
Jämnställdhet handlar om attityder. Har man denna attityd som British Airways så kommer inte jämnställdhetsarbetet att bära nån frukt överhuvudtaget.
Jämställdhetsarbetet är utmanande eftersom attityderna som utgör ett hinder för utvecklingen är djupt rotade. Ett bra exempel på detta är vem som tar ut familjeledighet. I Finland är det fortfarande främst kvinnor som är familjelediga även om papporna har samma chans att vara familjelediga från sina jobb.
På de arbetsplatser där man förstår att arbete och privatliv måste gå att kombinera så har attityderna förändrats snabbt.
De klart bästa arbetsgivarna är sådana företag som ser till att noggrant följa lagen i alla frågor som rör anställningen och där arbetstagare som till exempel tar ut familjeledighet är hela tiden likställda med andra arbetstagare. Det är nämligen inte så uppmuntrande att komma tillbaka från föräldraledigheten och se att rummet du satt i råkar ha blivit någon annans och att jobbet du gjorde har omorganiserats bort.
Gott bemötande har redan blivit en stor konkurrensfördel i kampen om de bästa arbetstagarna på arbetsmarknaden.
Normala arbetstider, likvärdigt bemötande av visstidsanställda och fast anställda och att arbetstagaren inte blir ”straffad” för att vara förälder är alla attraktiva faktorer för personer som söker arbete. Oberoende om du är man eller kvinna.
Det är en utmaning att sammanjämka familj och arbete. Attityderna på arbetsplatserna stöder inte alltid mannens möjligheter att kombinera familj och karriär. En fjärdedel av papporna utnyttjar nämligen inte faderskapsledigheten överhuvudtaget.
Orsaken till detta är enligt papporna attityderna på arbetsplatsen. Enligt utredningar anser arbetsgivarna att det blir besvärligt att fördela arbetet om männen är familjelediga.
Arbetsgivarna bör uppmuntra till att även männen tar ut föräldraledighet trots att det kan anses av arbetsgivaren som mera utmanande. Jag anser nämligen att barnens mamma varken ska ha ensamrätt till familjen eller hela ansvaret för familjen.
Enligt vissa forskare är en av orsaken till att männen utnyttjar familjeledighet i så liten omfattning att kvinnorna bestämmer att de tar ut familjeledigheten. Kvinnans val blir därmed automatiskt även mannens val.
För att vi ska få ett jämnställt samhälle bör våra attityderna ändra. Det räcker inte med att vi politiker debatterar jämställdhet i en tom plenisalen inför tomma läktare. Vi bör se till att ge de verktyg i form av lagar som gör det möjligt för oss alla att vara mamma och pappa på jämbördiga grunder.
Att mäta jämställdhet i hur många av våra åländska bolag leds av kvinnor är inte det optimala mätetalet för jämställdhet. Men det är ofta den relationen vi får läsa om i media och som den vägen förmedlar budskapet om hur ojämnställt vårt åländska samhälle är.
Jag vill påstå att vi inte har uppnått ett jämnlikt åländskt samhälle då de åländska kvinnorna leder 50 % av våra aktiebolag. Ett jämlikt samhälle har vi uppnått då 50 % av de åländska hushållen sköts av männen. Att använda detta som mätetal skulle vara mera relevant än jämföra vem som leder vilka bolag.
0.000000
0.000000
