Nytt TV-avtal i Premier League motsvarar Ålands budget för 18 år framåt

Hur mycket pengar från TV-rättigheterna får en klubb som vinner Premier League i England? Svaret är: Mycket!

I år vann ManU och de håvade in 71 miljoner euro. Nästa år håvar vinnaren av Premier League in hela 117 miljoner euro.
Manchester United players celebrate title win

Hur mycket pengar får laget som faller ur Premier League: Svar: Mycket!

I år föll QPR ur Premier League. De fick som plåster på såren 46,5 miljoner euro. Det lag som faller ut Premier League nästa år ”belönas” med 73 miljoner. Det är två miljoner mera än vad ManU fick i år då de vann hela ligan.

Hur det är möjligt att ett lag som faller ur PL nästa år kan få mera pengar än det lag som vann hela ligan i år, beror på att Premier League skrivit ett nytt TV-avtal på tre säsonger med BT och Sky.

TV-avtalet är värt 6,4 miljarder euro. Det motsvarar landskapet Ålands budget för 18 år framåt.

Summan skulle också räcka till att betala 1 miljon 200 tusen mammor moderskapspenning för ett år. Under ett år är det ca 380.000 mammor som får moderskapspenning så summan skulle räcka för drygt tre år framåt.
barnvagn1

Vi kan lugnt konstatera att det finns pengar inom fotbollen. Åtminstone i England.

http://www.guardian.co.uk/football/2013/may/21/manchester-united-premier-league-tv-payments

Stadsdirektören behöver se sig i spegeln

Ledande tjänstemän inom Mariehamns stad har kommit fram till att de inte längre har råd med 16 kommuner på Åland. Statsdirektör Vickström säger att ”staden inte längre har råd att bära kostnaderna för upprätthållande av en ohållbar kommunstruktur på landsbygden och i skärgården”.

Mariehamns stad utgör 39,8 % av alla ålänningar. I de resterande kommunerna, som jag kallar K-15, bor 60,2 % av oss ålänningar.

Ser vi på hur ekonomin fördelar sig så kommer 45 % eller 41,5 Meuro av de åländska skatteintäkterna från Mariehamn. 51,5 Meuro eller 55 % av skatterna genereras i K-15.

Vad gäller ls-andelar får Mariehamn mest av alla kommuner, nämligen 6,0 Meuro. Det som återstår av ls-andelarna, 29 Meuro, fördelas på alla övriga kommuner i landskapet enligt fördelningsnyckel (medeltal 1,9 Meuro/ kommun).

Tar vi och räknar ihop hela Ålands skatteintäkter och ls-andelar så får vi summan 128,33 Meuro (budget 2013). Mariehamns del är 47,65 Meuro eller 37,1 % (befolkning 39,8 %) och K-15:s del 80,68 Meuro eller 62,9 % (befolkning 60,2 %).

Åland Mariehamn % K-15 %
Skatteintäkter 92 964 41 594 45 % 51 370 55 %
Kommunalskatt 84 143 36 613 44 % 47 530 56 %
Fastighetsskatt 2 134 213 10 % 1 921 90 %
Samfundsskatt 6 065 4 558 75 % 1 507 25 %
Övriga skatter 622 210 34 % 412 66 %
LS-andelar 35 361 6 050 17 % 29 311 83 %
Totalt   skatter och ls 128 325 47 644 37,1 % 80 681 62,9 %
Befolkningen 28 502 11 346 39,8 % 17 156 60,2 %
Jämn fördelning 128 325 51 083 39,8 % 77 242 60,2 %
Diff -3 439 3 439

Skulle vi dela solidariskt på hela kakan (skatteintäkter + ls-andelar) enligt befolknings-mängden och budget 2013 så skulle Mariehamn ha 3,44 Meuro mera och K-15 3,44 Meuro mindre. För några år sedan då samfundsskatten var hög var förhållandena det omvända.

Den struktur och organisation som Mariehamns stad har, är uppbyggd till en del på ett gott inflöde av samfundsskatter. Nu är den kranen stängd och debet och kredit går inte ihop. Ålands 15 andra kommuner har inte byggt upp sin verksamhet kring samfundsskatten och är därför inte heller beroende av den i lika hög grad.

Samfundsskatten i Mariehamn har utgjort allt mellan 10 % eller 4,1 Meuro (2012) till 26 % eller 10,0 Meuro (2007) av de totala skatteintäkterna för staden. I exv Jomala har samfundsskatten legat på ca 5 % och i Lemland på ca 1 % av de totala skatteintäkterna per år.

Grundlagens 121 § säger ”att landet är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare och att kommunerna har beskattningsrätt.”

Orsaken till att debet och kredit inte går ihop i stan, herr stadsdirektör, är inte att alla övriga kommuner skulle vara staden till last. Orsaken hittar stadsdirektören om han ser sig i spegeln uppe i stadshuset. Använd de instrument du har och gör ditt jobb. Skyll inte stadens ekonomi på alla andra kommuner!
Samfundsskatt_2007_2012

121 §
Kommunal och annan regional självstyrelse

 

Någon gör en felanalys av det ekonomiska läget på Åland

Före landskapsregeringen lade fram sin först tilläggsbudget för år 2013 så hade ÅSUB skrivit ner tillväxtprognosen på Åland till 0,5 % från 2,2 %. Finansministeriet i Helsingfors hade skrivit ner hela landets tillväxt till 0,4 %.

Ändå skriver landskapsregeringen i sin första tilläggsbudget för år 2013 att:
”Då förutsättningarna inte förändrats i någon större grad följs en långsiktighet i planeringen och verksamheterna varför de åtgärder som behandlades i samband med första tillägget till budgeten för år 2012 respektive grundbudgeten för år 2013 fortsättningsvis är aktuella.”

Efter detta har exempelvis IMF (Internationella valutafonden) skrivit ner hela världens tillväxt till 3,3 % och tillväxten i Euroområdet till -0,3 %.

I Sverige varnar tidigare socialdemokratiska statsministern Göran Persson för utvecklingen i svensk ekonomi och säger bland annat att vi befinner oss i en farlig situation där vår självbild är att vi är bättre än andra och osårbara. Det här gör oss mentalt oförberedda på konjunkturnedgången.

Professor Tom Berglund vid Hanken i Helsingfors säger att försöka fortsätta som tidigare lyckas inte mera. De goda tiderna kommer tillbaka bara om den behövliga anpassningen åstadkoms i vår ekonomi, annars inte.

Detaljhandeln i vårt land ser dyster ut just nu. Stockmann, som omsättningsmässigt är störst av alla inom detaljhandeln i landet, redovisade en förlust på 41 miljoner euro det första kvartalet. SOK:s direktör säger att handeln har stannat upp och risken finns att den minskar för första gången på tio år. Posten Åland gjorde en vinst på en miljon euro för år 2012 men enligt Postens vd Henrik Lundberg kommer det bara att finnas fragment kvar av denna vinst år 2013.

Orsakerna går att finna i den höjda momsen (för Posten Ålands del i den sänkta momsgränsen), stigande arbetslöshet och att vi blivit försiktigare att spendera våra pengar.

I tilläggsbudgeten för landskapet Åland kan vi läsa att avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen för år 2013 kommer att bli 3,5 miljoner lägre än budgeterat. För år 2014 är motsvarade siffra 8,6 miljoner euro lägre och för år 2015 7,3 miljoner euro lägre.

En tilläggsbudget är till för att korrigera siffror som inte längre är aktuella.

Men enligt vår regering och finansminister Nordlund så ser man ljusare på ekonomin nu än vad man gjorde tidigare och därför behöver inga åtgärder vidtas för att få en budget i balans till år 2015.

Hur just vår åländska regering och vår finansminister kan se så ljust på ekonomin då hela övriga Europa ser en tillbakagång är svårt att förstå. Enda förklaringen till ljuset är Paf:s bokslut och Pensionsfondens avkastning för år 2012. Är detta ljuset som vår regering ser i tunneln så spelar de ett högt spel.

Jag och övriga Liberaler vill att regeringen gör sig mentalt förberedd redan nu på att tillväxten i vårt samhälle inte längre är vad den varit och att regeringen gör de behövliga anpassningarna som krävs i vår ekonomi för att bibehålla servicen för oss ålänningar på den nivå den är idag.

Därför skrev vi Liberaler budgetmotion nr 47:  http://dokument.lagtinget.aland.fi/handlingar/2012-2013/BM47/BM4720122013.htm och bad regeringen göra en kompletterande budgetframställning just på grund av all fakta som ovan angivits.

Majoriteten i finans- och näringsutskottet föreslog dock för lagtinget att förkasta motionen. Vi Liberaler reserverade oss mot finans- och näringsutskottets betänkande; http://dokument.lagtinget.aland.fi/handlingar/2012-2013/BM47/fnu1620122013.htm

I morgon lär majoriteten i lagtinget rösta för att den första tilläggsbudgeten för 2013 antas. Alla andra med insikt i den åländska, finländska och europeiska ekonomin verkar ha gjort en fel analys av läget.

 

 

 

 

Finström är bäst men är störst alltid vackrast?

Det har pratats mycket om att slå ihop de åländska kommunerna till större enheter för att exempelvis få administrationen så kostnadseffektiv som möjligt och den vägen även i framtiden upprätthålla den höga servicenivån vi idag har på Åland och i övriga delar av landet.

Ren fakta på att detta har jag inte ännu sett för att veta om den hypotesen håller. Men nedan kan jag presentera rent fakta från Statistikcentralen över hur många anställda de åländska kommunerna har per 1000 invånare. Vi vet att alla kommuner inte har 1000 invånare men formeln är den samma.
kommunalanställda_2011
Vi kan konstarera att Finström är ”bäst i klassen” som har minst antal anställda per tusen invånare (51) och kan sägas vara mest kostandseffektiv vad gäller antalet anställda i kommunen.

Kökar har på sina 249 invånare 31 kommunalt anställda och kan sägas vara den mest ineffektiva kommunen med 124 anställda per tusen invånare (31/0,249).

Noteras kan också från denna statistik att Mariehamn har 80 offentligt anställda för varje tusen stadsbo. Det är bara våra skärgårdskommuner och Vårdö som har flera anställda per tusen kommuninvånare.
Anställda_kommuner_2011_graf

Frågan som då snabbt dyker upp i dessa ”kommunsammanslagningstider” är om störst alltid är vackrast ( i detta fall effektivast)?

Den ekonomiska våren låter vänta på sig

Våren där ute låter vänta på sig. Men den verkar nu ändå vara på G. Men vad gäller den ekonomiska åländska våren så kommer den att låta vänta på sig ytterligare några år.

Ser vi på ungdomsarbetslösheten så kommer den att bita sig fast kring 9 %, vilket visar på att vi har ett strukturellt problem i vårt samhälle och det stavas ”tillväxt”.

Tillväxtprognoserna är rätt dyster läsning. Totala tillväxten beräknas i år stiga med ynka 0,4 % och fram till år 2015 med 2,1 %. Inom det privata näringslivet där tillväxten år 2011 var uppe på 12 %, så kommer vi på det området dippa ner till moderata 5 % de kommande tre åren.

2010 2011 2012 2013 2014* 2015*
Tillväxt-%,   BNP 3,3 2,8 -0,2 0,4 1,6 2,1
Total arbetslöshetsgrad 3,5 3,1 3,5 4,3 3,4 3,1
Ungdomsarbetslösheten 7,7 6,1 7,0 9,3 9,0 8,8
Privata näringslivets tillväxt 0,1 12,0 4,0 4,7 4,8 4,9

De stora utmaningarna för vår åländska finansminister, för att minimera budgetunderskottet fram till år 2015, kan summeras i tre punkter:

  1. Den svaga ekonomiska utvecklingen på Åland och i Europa
  2. Ungdomsarbetslösheten
  3. Tillväxten inom den privata sektorn

Nycklar_2010_2015

Nu gäller det för vår regering att bli mera proaktiv och expansiv i sin finanspolitik istället för att sitta lugnt i båten och tro att allt ordnar sig av sig själv genom att exempelvis landskapsägda spelbolag just nu genererar mycket pengar. Man måste satsa pengar på att skapa mera arbetsplatser, praktikplatser och lärlingsplatser. För det är ju så att alla ungdomar kan inte bara gå i skola. Då är det ”Learning by doing” som gäller för dessa.

Då vi pratar om ansvarsfull finanspolitik så är det de egna kostnaderna och intäkterna som ska matcha varandra. Vi kan inte enbart förlita oss på externa faktorer i form av spel- eller postbolag för att få ordning på de åländska finanserna.

Gör regeringen det så är det som att spela poker där man till sist går ”all in” för att rädda det som räddas kan.

Ungdomsarbetslösheten stiger oroväckande

Ungdomsarbetslösheten (ungdomar under 25 år) brukar oftast ses som den bästa mätaren över hur vårt samhälle går rent ekonomiskt. Desto lägre ungdomsarbetslöshet, desto bättre rullar hjulen på Åland och övriga samhällen. Desto högre ungdomsarbetslösheten är, desto sämre fungera vårt samhälle rent ekonomiskt.

Åland är ett litet samhälle i jämförelse med grannlandet Sverige och riket. Därför kan också antalet arbetslösa ungdomar tyckas vara lågt om vi bara ser till hur många personer det handlar om. Men varje arbetslös ungdom är en arbetslös ungdom för mycket.

Antal arbetslösa Ökning Arbetslösa i %
Mars 2011 69 5,3
Mars 2012 90 21 6,9
Mars 2013 123 33 9,3
Ökning 2011-2013 54 44 %

Antalet arbetslösa ungdomar har ökat med 44 % från mars 2011 till mars 2013. I mars 2011 hade Åland 69 arbetslösa ungdomar och i mars 2013 var de uppe i 123 stycken. Kurva pekar brant uppåt!
ungdomsarbetslösa_mars

Ungdomarna är vår framtid och därför måste de ges möjligheten att också vara med och bygga den. Det minsta de behöver ha är en studieplats eller för de som inte längre studerar eller klarar av sina studier, en praktikplats, en lärlingsplats eller en arbetsplats.

Om vårt samhälle inte klarar av att erbjuda detta till våra ungdomar så riskerar vi ha mycket färre personer som är med på tåget in i framtiden. Vi har inte råd att lämna en enda ungdom kvar på perrongen. Inte en enda.

Därför behöver vår regering visa musklerna i frågan och komma med extra resurser för att exempelvis öka antalet praktikplatser och lärlingsplatser.

Extra resurser måste satsas på att arbetskraftsmyndigheten lägger krutet mera på uppsökande verksamhet vad gäller nya jobb i stället för att passivt sätta upp lediga arbetsplatser på sin hemsida. Inriktningen måste ändras från att i alla tider varit reaktiv till att bli mera proaktiv på detta område.

Då regeringen i sin tilläggsbudget satsar 25.000 euro för praktikplatser för högskolestuderande som ska jobba i landskapsregeringen så missar man målet och känner inte till hur verkligheten ser ut bland ungdomarna.

Och att som näringsminister från talarstolen i lagtinget berätta för oss politiker hur ungdomarna ska skriva sina cv:n och hur de ska se ut känns inte heller riktigt som att regeringen tar situationen på fullaste allvar.

Siffrorna ovan ljuger inte. År 2008 var ungdomsarbetslösheten 4,2 %. Nu är den 9,3 %. Dags att greppa rodret!

”Den som inte vet vart han seglar, vet inte vilken vind som är god eller dålig för honom” – Indiskt ordspråk

Regeringens budgetplan håller inte – tyvärr

I dag remissbehandlades den första tilläggsbudgeten för år 2013 för landskapet Åland.

Landskapsregeringen skriver i sin tilläggsbudget att:
”Då förutsättningarna inte förändrats i någon större grad följs en långsiktighet i planeringen och verksamheterna varför de åtgärder som behandlades i samband med första tillägget till budgeten för år 2012 respektive grundbudgeten för år 2013 fortsättningsvis är aktuella.”

Med det menar regeringen att den rambudget som man lagt håller för att få landskapet Ålands ekonomi i balans fram till år 2015 och att det ekonomiska klimatet både på Åland och Finland ser så pass bra ut att inkomsterna från avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen kommer att trilla in i den takt man tänkt sig.

Denna rambudget innebär att kostnaderna ska ner till 314 miljoner euro från dagens rekordhöga 331 miljoner euro fram till år 2015. Samtidigt ska avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen enligt den långsiktiga budgeten upp till 242 miljoner euro från dagens nivå som ligger på 221 miljoner euro.

Med enkel överslagsräkning över de budgeterade siffrorna som finns i landskapets budgetplan så betyder det att inkomsterna ska öka med 21 miljoner euro samtidigt som utgifterna ska minskas med 17 miljoner euro för att regeringen ska få ekvationen om en budget i balans att gå ihop under sin regeringsperiod fram till år 2015. Detta samtidigt som vi har en prognostiserad ekonomiskt tillväxt i vårt land på 0,4 % för år 2013, 1,6 % för år 2014 och 2,1 % för år 2015.

Analyserar vi siffrorna lite noggrannare så märker vi snabbt att mörka moln snabbt drar över den nu så klarblåa regeringshimlen bara genom att läsa innantill.
Avräkning_siffror_2013_2015

I tilläggsbudgeten kan vi nämligen läsa att avräkningsbeloppet och skattegottgörelsen för år 2013 kommer att bli 3,5 miljoner lägre än budgeterat. För år 2014 är motsvarade siffra 8,6 miljoner euro lägre och för år 2015 7,3 miljoner euro lägre.
Landskapets_pengar_2013_2015
Totalt gör detta ackumulerat på de tre kommande åren 19,4 Me mindre inkomster till landskapet än vad som finns i regeringens långsiktiga budgetplan.

Att då påstå som regeringen gör att planen håller och budgeten är i balans år 2015 är för mej mycket vågat sagt då vi samtidigt vet att kostnaderna ska ner med 17 Me. Vi pratar nu nämligen om ett totalbelopp på 36 Me som budgeten måste justeras med fram till år 2015.

Tyvärr kan vi konstatera att tåget vad gäller en budget i balans fram till år 2015
redan har gått för denna regering och att de som så självsäkert skulle ställa
om landskapets ekonomi fortfarande står kvar på perrongen. Och snart med mössan i
handen.

Då 50 % av våra aktiebolag leds av kvinnor är ingen mätare på jämnställdhet

Flygbolaget British Airways har en policy att ett barn inte får resa intill en manlig passagerare som barnet inte känner. Före varje avgång sker en kontroll, och om en man påträffas intill ett ensamresande barn så ombeds mannen flytta på sig, annars lyfter inte planet. Orsak: En man kan ju vara en sexualbrottsling.

http://www.dailymail.co.uk/news/article-1243625/Businessman-Mirko-Fischer-sues-British-Airwars-treating-men-like-perverts.html#ixzz0cnIRyaec

FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter genomsyras av tanken att alla människor är lika värda och inte ska särskiljas på grund av ras, etnicitet, kön, religionsuppfattning, ursprung, status eller politisk tillhörighet. Detta nämns i så gott som alla FN-konventioner.

British Airways attityd mot män verkar strida ganska starkt mot FN-konventionerna genom att utgå ifrån att varje man är en potentiell sexualbrottsling.

Jämnställdhet handlar om attityder. Har man denna attityd som British Airways så kommer inte jämnställdhetsarbetet att bära nån frukt överhuvudtaget.

jämnställdhet_1Jämställdhetsarbetet är utmanande eftersom attityderna som utgör ett hinder för utvecklingen är djupt rotade. Ett bra exempel på detta är vem som tar ut familjeledighet. I Finland är det fortfarande främst kvinnor som är familjelediga även om papporna har samma chans att vara familjelediga från sina jobb.

På de arbetsplatser där man förstår att arbete och privatliv måste gå att kombinera så har attityderna förändrats snabbt.

De klart bästa arbetsgivarna är sådana företag som ser till att noggrant följa lagen i alla frågor som rör anställningen och där arbetstagare som till exempel tar ut familjeledighet är hela tiden likställda med andra arbetstagare. Det är nämligen inte så uppmuntrande att komma tillbaka från föräldraledigheten och se att rummet du satt i råkar ha blivit någon annans och att jobbet du gjorde har omorganiserats bort.

Gott bemötande har redan blivit en stor konkurrensfördel i kampen om de bästa arbetstagarna på arbetsmarknaden.

Normala arbetstider, likvärdigt bemötande av visstidsanställda och fast anställda och att arbetstagaren inte blir ”straffad” för att vara förälder är alla attraktiva faktorer för personer som söker arbete. Oberoende om du är man eller kvinna.

familj_jobb_1Det är en utmaning att sammanjämka familj och arbete. Attityderna på arbetsplatserna stöder inte alltid mannens möjligheter att kombinera familj och karriär. En fjärdedel av papporna utnyttjar nämligen inte faderskapsledigheten överhuvudtaget.

Orsaken till detta är enligt papporna attityderna på arbetsplatsen. Enligt utredningar anser arbetsgivarna att det blir besvärligt att fördela arbetet om männen är familjelediga.

Arbetsgivarna bör uppmuntra till att även männen tar ut föräldraledighet trots att det kan anses av arbetsgivaren som mera utmanande. Jag anser nämligen att barnens mamma varken ska ha ensamrätt till familjen eller hela ansvaret för familjen.

Enligt vissa forskare är en av orsaken till att männen utnyttjar familjeledighet i så liten omfattning att kvinnorna bestämmer att de tar ut familjeledigheten. Kvinnans val blir därmed automatiskt även mannens val.

För att vi ska få ett jämnställt samhälle bör våra attityderna ändra. Det räcker inte med att vi politiker debatterar jämställdhet i en tom plenisalen inför tomma läktare. Vi bör se till att ge de verktyg i form av lagar som gör det möjligt för oss alla att vara mamma och pappa på jämbördiga grunder.

KvoteringAtt mäta jämställdhet i hur många av våra åländska bolag leds av kvinnor är inte det optimala mätetalet för jämställdhet. Men det är ofta den relationen vi får läsa om i media och som den vägen förmedlar budskapet om hur ojämnställt vårt åländska samhälle är.

Jag vill påstå att vi inte har uppnått ett jämnlikt åländskt samhälle då de åländska kvinnorna leder 50 % av våra aktiebolag. Ett jämlikt samhälle har vi uppnått då 50 % av de åländska hushållen sköts av männen. Att använda detta som mätetal skulle vara mera relevant än jämföra vem som leder vilka bolag.

Hur fungerar riktigt finanspolitiken i EU?

Cypern beviljade ett lån av EU och IMF på 10 miljarder euro. Finland del av lånekakan landar på 200 miljoner euro. Villkoret för lånet är att Cypern ska införa en engångsskatt på bankdepositioner. Enligt beslutet ska alla konton med tillgångar större än 100 000 euro beskattas med 9,9 procent. Har man mindre pengar än det på sitt bankkonto så dras en engångssumma på 6,75 procent.

Orsaken till denna skatt lär nog inte från EU:s sida vara att göra Cypern mera likvid för att säkra återbetalningen av lånet utan snarare att få bykmaskinen som tvättar pengar att gå på lite lägre varv i de cypriotiska bankerna.

Intressant i detta lånesammanhang gör det att Ryssland också lånat Cypern pengar pga finanskrisen. Det ryska lånebeloppet uppgår enligt tidningen Cyprus Mail till 2,5 miljarder dollar. Nu vill Cypern förlänga lånetiden och sänka låneräntan med Ryssland.

Men nu kommer det intressanta i sammanhanget. För att få Ryssland att går med på detta erbjuder Cypern Ryssland möjligheten att köpa aktiemajoriteten i bl.a. den cypriotiska banken Popular Bank som säkerhet för lånet. Förlorar Cypern sin dragningskraft för ryssarna kommer det att slå hårt mot den lokala ekonomin.

Det är nämligen så att 30 % av alla pengar i de cypriotiska bankerna är ryska pengar. Värdet på depositionerna är uppskattade till 25 miljarder dollar. Ryssland lär därför säkert ha ett visst intresse av att säkra sig om att de cypriotiska bankerna inte går omkull för att inte äventyra kaptalet som rika ryssar deponerat i de cypriotiska bankerna.

Finlands finansminister Jutta Urpilainen (SDP) säger följande om lånet till Cypern: ”Stödpaketet till Cypern innehåller stränga villkor för att åtgärda problemen i landets banksektor och statsekonomi”. Just så.

Cypern_EU

Så för att rädda Cypern ur den ekonomiska krisen så ger EU 10 miljarder i lån med kravet att Cypern inför en engångsskatt på bankdepositioner.

Ryssland bidrar med 2,5 miljarder dollar och Cypern erbjuder dem som säkerhet möjlighet att köpa majoritetsandelar i de cypriotiska bankerna för att hålla de ryska pengarna i de cypriotiska bankerna.

I morgon ska den cypriotiska regeringen rösta om den säkerhet som EU kräver för sitt 10-miljardlåns. Utgången av denna omröstning är skrivet i stjärnorna. Samtidigt erbjuder Cypern Ryssland säkerheter i form av aktier i de cypriotiska bankerna för lånet på 2,5 miljarder dollar.

Då EU ger ett lån till ett krisdrabbat land inom unionen så är landet i fråga ovilligt att ge någon som helst säkerhet för lånet. Men samma land är berett att sälja ut sina egna banker som säkerhet till ett land utanför EU som ger dem lån.

Man börjar undra hur finanspolitiken inom EU riktigt fungerar.

Varför ska vår regering alltid vakna i elfte timmen?

I de åländska media har vi alla kunnat läsa om att vicelantrådet, tillika finansministern, Nordlund nu föreslår att delar av klumpsumman ska användas till att stöda vindkraften på Åland, som en del av de totala inmatningstarifferna. Det skulle i pengar handla om 1,7 miljoner euro per år eller 20 miljoner euro fördelat på 12 år.

Varifrån får nu finansministern dessa pengar kan man undra? Svaret är rätt enkelt.

Tidigare var alla energiproducenter i landet befriade från elaccis. Men 2011 infördes elaccisen för energiproducenter i landet och istället gick man i riket in för att kompensera denna skattehöjning med att införa den sk. inmatningstariffen och samtidigt också stöda produktionen av bl.a. vindkraft genom att i 12 år framåt betala stöd för att täcka skillnaden mellan produktionskostnaderna för el och marknadspriset. Med andra ord ett direkt driftsstöd från staten sida för att producera vindel och genom det uppnå de klimatmål vårt land satt upp.

Genom att accisbeskattningen är en riksbehörighet så påfördes elaccisen också på de åländska vindkraftsproducenterna utan att de kompenserades med inmatningstariffen. Elaccisen infördes nämligen för att till en del finansiera inmatningstarifferna.

Införandet av elaccisen har ökat klumpsumman sedan 2011 i motsvarande grad. Det är dessa pengar nu finansministern föreslår ska betalas ut som stöd till de åländska vindkraftsproducenterna på samma sätt som man redan gjort i riket sedan 2011. Det här var precis det som var tanken från allra första början då man införde accisen.

Den lagstiftning om ett åländskt produktionsstöd som lagtinget antog och som stadfästes 2011 (inte ännu notifierat av EU) var ett stöd som skulle kompensera den accisbefrielse som energiproducenterna tidigare hade varit i åtnjutande av. I riket ersattes accisbefrielsen av ett nytt stödsystem som vi kallar inmatningstariffer.

På Åland ville landskapsregeringen och lagtinget 2011 att åländska energiproducenter inte skulle bli i en sämre situation i redan färdigställda produktionsanläggningar än motsvarande anläggningar i riket. Avsikten var också att inte rubba investeringsviljan i åländsk vindkraft genom att medverka till oväntade skattehöjningar i energiproduktionen. Avsikten var alltså att ge näringen långsiktiga och stabila verksamhetsförutsättningar.009

Vid finans- och näringsutskottsbehandlingen av budgeten för år 2013 kunde vi inom Liberalerna erfara att den åländska produktionen av vindkraft riskerar att läggas ner.

Inte enbart på grund av det att landskapsregeringen inte ännu lyckats få med Åland i det rikstäckande inmatningstariffsystemet utan i synnerhet på grund av den otydlighet som landskapsregeringen gav uttryck för i budgetförslaget för år 2013 genom att helt slopa det lagstadgade åländska stödet till elproducentera. I landskapets budget för åren 2011 och 2012 fanns det upptaget 500.000 euro för detta. I budgeten för 2013 var summan lika med noll euro.

Landskapsregeringens budgetförslag för år 2013 kunde av oss Liberaler inte tolkas på annat sätt än att produktionsstödet för befintlig vindkraft som slopades i budgetet skulle innebära ytterligare konkurrensnackdelar för åländsk vindkraft i förhållande till vindkraft producerad i vår omgivning.

Samtidigt som landskapsregeringen begär att Åland borde införas i det rikstäckande stödsystemet så drog landskapsregeringen själv in sitt eget stödsystem i budgeten för 2013.

Vi inom Liberalerna var mot detta i behandlingen av budgeten för 2013 och skrev en budgetmotion om detta (35/2012-2013). Tyvärr fick vi inget gehör i finans- och näringsutskottet (FNU) och blev nedröstade med 4-3. Regeringspartiernas representanter i FNU tyckte inte det var nödvändigt med något åländskt stöd till vår vindkraftsproduktion.

Men nu verkar finansministern ha gjort en total U-sväng och föreslår att hela 1,7 miljoner euro per år i 12 år framåt ska ges som driftsstöd till den åländska vindkraften. I budgeten för 2013 ansåg regeringen att man inte ens hade råd med ett stöd på 500.000 euro per år.

Det ser ut som att vår regering nu i alla fall vill att den åländska elen ska komma från lokalproducerad vindkraft men varför ska vår regering alltid vakna upp i elfte timmen?